Två dagar

har jag tjänat mitt levebröd och känner att mina fötter vill protestera. Det är kanske inte så konstigt med tanke på stentrapporna och 4 våningar. Och det finns väldigt mycket att ta tag i och ingen har någon direkt koll på vad som finns var eller hur det ska göras. Jag har en bundsförvant som jobbar nere i Wärdshuset och hon har ganska bra koll på slottet och det är ju tur det. Slottsfrun själv är överallt och ingenstans. Jag får själv lösa problemen och ta tag i röran

Från källare där det är flera  förråd till mellanvåningarna med sina linneförråd och vinden där allt, ALLT finns! Jag röjer ett ställe i taget. Jag tycker ju att linneförråden ska vara just det och inget annat, skräpförråd eller så. Mina uppgifter har blivit ganska tydliga.

Skura entrén och disken och köket varje dag, vilket faktiskt går ganska fort, 1 timme ungefär. Därefter är det riddarsalen högst upp, tre salar på mellanplanet där det ska vara dammfritt och ljus i alla kandelabrar. Där behöver jag inte skura utan bara damma av. Sovrummen ska jag ha ett övervakande öga på för städaren (manlig) glömmer ofta diverse uppgifter. Dessutom få ordning på linneförråd och tvättrum.

Idag luktade det ljuvligt för bagaren bakade pepparkakor och doften spreds i halva slottet Vilken känsla. Jo, jag fick en uppgift att juldekorera slottet också. Det har aldrig blivit gjort förut !!!

Jag börjar lära mig hitta och få fokus på det viktiga men det tar nog några dagar till innan jag har full koll på läget. Det är omväxlande och inspirerande och väldigt tacksamt, det är ju så vackert när det väl är städat och ordning. En dag i taget.

Nu är det klart!

Jag fick inte jobbet på Wärdshuset men däremot fick jag ett jobb på slottet, jag blir husfru där och det är fortfarande halvtid. Det ska bli en utmaning och samtidigt intressant. Jag ska sköta och organisera slottets alla evenemang + städning. Jag blir alltså en alltiallo men slipper de tunga bitarna själv. Det är där jag ”bossar”. Jag får också det jag begärt i lön.

Men det som ligger närmast är en kaninutställning på lördag. Inte för att jag har kaniner eller kan något om det men föreningen ville absolut att jag skulle komma med mina småskinn och visa upp dom. Råtta, mård, mink, räv och grävling, bäver tar jag nog med också. Tydligen så finns det folk som syr saker av skinn så dom var väldigt intresserade av småskinn. Ska bli intressant att se vad det ger!

I morgon är maken ledig och det är bra det. Vi har en del att prata om.

Jodå!

Jag fick en hel del gjort. Skurat badrummet, tvättat 3 maskiner, höat fåren, varit hantlangare, varit smakråd, handlat mat, plockat upp junior, fixat ”godmiddag” till 6 personer, haft två telefonsamtal med bekymrad dotter, haft besök av bekymrad dotter, chattat med dotter, torkat 2 hundar ett antal gånger.

Dotter 1, Emma, som också väntar barn, är på intensivkurs och längtar hem till nybygget och sambon så det skvalar om det. Kursen går bra men hon är ensam på ”lägret”  så hon har tråkigt. Men hon får destu mera gjort. Är duktig med teorin och satsar hårt för att fixa körkortet innan bebben kommer i januari.

Dotter 2 Elin till namnet, ligger i skilsmässa från sambon och har stora samvetskval och ångest om det är rätt eller fel.

Lars, svågern, som sliter som en varg med nybygget vill kakla klart kök och badrum så dom kan dra in vattnet innan dotter1 kommer hem på fredag och det är där jag har varit smakråd och hantlangare.

Sonen Robin som har flyttat hem för andra gången och dessutom jobbar hemifrån har en kompis här, Patrik, som är helt underbar, trevlig kille. Men dom äter för 5 tillsammans.

Hundarna…..det blev en valp kvar på gården eftersom Emma o sambo tog en, lever livets glada dagar i lervällingen på gården efter byggnationer o blöta. Självklart tar jag in båda när husse bygger i vild förtvivlan och det sätter sina spår, även om jag torkar av dom.

Syrran var här idag också….det hade gått jättebra med mamma. Hon har fått medicin både mot sitt onda knä och…sömntabletter. Vi fick höra att mamma, efter lunch, blir elak och jobbig, både mot personal och medpatienter. Och förmodligen beror hennes aggressivitet av för lite sömn så därför…. sömntablett på kvällen. Får se om det gör någon nytta. Personalen fick också vetskap om att vi sökt om fast boende till mamma och det tyckte dom var bra. Som dom hade sagt: Hon är ganska krävande, både mot personalen och medpatienter och tar för sig. Det är ett under att maken orkar i två veckor ensam. Vi förstår att han inte orkar längre. Det är klokt med heltidsboende åt eran mamma…….

Där står vi nu. Ingen orkar med mamma. Hon är krävande, elak och tar stor plats. Dessutom sjuklig. Har kol och avklarad cancer ( en lunga i princip) och Alhzeimer. Men farsgubben får faktiskt avlastning hemma. Jag är där ett par dagar varje vecka och syrran tar alla sjukbesök. Men jag erkänner.  Fy faan, vad det känns hårt. Det är tufft. Men vi, 5 syskon, har bestämt. Den här julen tillbringar vi tillsammans med mamma o ”pappa”.

Vi ska vara hos syrra, hon har bäst plats. Det blir vi fem med sambo och dom barnbarn som ev. sitter ensam eller bara vill vara med. Det blir nog våran sista jul med mamma. För mamma spelar det ingen roll, hon har tappat begreppet om nutid, dåtid och barndomshem och familjehem. Vi samlas och gör det bästa möjliga av det hela. Och, jag är ganska övertygad. Där, just då, när vi alla är samlade är mamma glad. För det är något denna sjukdom har lärt mig. Saker, platser eller gåvor har inte någon som helst betydelse. Det enda som glädjer henne är när vi barn eller barnbarn är nära, runt omkring.  Allt annat är oväsäntligt.

Men hon börjar tappa namn, ansikten…..Vi vet att det inte är mycket kvar, därför, just denna jul, är det så viktigt. Vi ska samlas och göra det bästa möjliga!

Dimman ligger tät

men det är mysigt också. Natten har varit lite stökig så jag sov längre än jag brukar idag. Det är ju fördelen med att vara hemma. Dammsugaren ska få göra sitt idag och en maskin tvätt måste jag ta. På eftermiddagen blir det en tur till stan. Junior ska ha sin finskalektion på en annan skola och då passar jag på att handla lite.

Det där speciella telefonsamtalet går jag och väntar på och vänta är jag bra på. Får jag  jobbet eller inte? När ska vi ta samtalet om arbetstiderna? Onekligen så har jag  ju fjärilar i magen.

Jag prata med syster min igår och hon skulle ta med mamma till läkaren idag för sitt onda knä. Hoppas det går bra. Hon hade nämligen ett elände sist när hon skulle lämna mamma på hemmet. Det tog henne en halvtimme innan hon fick in mamma innanför dörrarna. Sånt tar hårt på krafterna. Jag är glad att jag slipper den biten. Så här med facit i hand så hade det varit skönare för alla, inklusive mamma, om hon gått bort i sin cancer och sluppit Alhzeimer….Det är inte mamma jag kramar om eller hjälper. Det är en bitter, aggressiv, smutsig liten dam med en tunga lika vass och hård som flinta.  Nog om det!

Av någon anledning har jag svårt att få rumpan ur fåtöljen…..Hur ska jag få något gjort idag?

Livet är hårt!

Från att ha suttit vid dukat bord och en meny modell lyx så har jag ramlat ner till vardagen igen. Jag måste själv fixa middagen till kvällen

För att inte tala om när jag kliver i stövlarna och min nyinköpta overall för att höa fåren så kommer kommentaren: titta super Mario …..Okej, jag erkänner, vi är slående lika men måste dom säga sånt högt?

Det blev inte som jag tänkt!

Det blev mycket, mycket bättre Hur tre kvinnor av så olika sort kan samarbeta så bra och samtidigt ha stenkul är förvånande. Eller också är det så att vi är mer lika än vi anar.

Värdfolket kan det här med att ha gäster, helt klart!  Så´n värme och gemenskap är svår att finna var som helst. Jag kan inte påstå att jag har jobbat och slitigt, snarare tvärtom. Vi har klarat en utmaning och haft kul, ätit så gudomligt gott och druckigt mer än behövligt.

Ni kommer att få det alldeles underbart i erat nya sovrum för att inte tala om lillprinsessan!

Det finns inget stopp

för shoppandet. En tur till stan och ett antal hundralappar fattigare! Två bh-ar, en bikini, en mascara, färg till håret och ett par leggins. Japp, tanten har blivit skvatt galen men det är lika bra att bränna så länge det finns. Nä, skämt åtsido. Jag var och är fortfarande i stort behov av upprustning. Men jag tar det mest akuta först, klokt eller hur?

Jag hade äldsta jäntan med mig och hon har en ängels tålamod. Lunch hann vi med också. Hon fick dessutom också med sig lite nyttigheter hem. Nu måste jag dessutom skvallra…..jag blir mormor i februari, om allt går vägen. Nu har ju jag inte riktigt hunnit med att förstå innebörden men det hinns väl med så småningom. En sak i taget. Husbygget först…..

Maken är i Göteborg och jag är alldeles ensam hemma Dottern jobbar, sonen har lånat min bil och är hos kompisar, junior har åkt till sin mamma och svågern tapetserar om lägenheten som dom just har lämnat. Och här sitter jag! I godan ro och njuter. Jag har dessutom skurat rent badrummet så livet känns extra behagligt. I morgon är det kyrkan och skolavslutning. Sommarlovet har börjat!

Om jag hade den då

så hade bilderna blivit mycket bättre!

Det här är alltså bilder från dopet om jag hade min digitalkamera då så hade det blivit bättre bilder… tror jag. Jag fick nämligen en kamera i present av mina döttrar och mågar idag och jag blev så full i skratt. Dom har uppenbarligen tröttnat på mina telefonbilder. Och jag som tycker att dom duger alldeles utmärkt. Men självklart blev jag glad, nu kanske jag kan utveckla mina bilder lite istället

Fullt hus igen!

Nu har dotter1 med sambo flyttat ut hit. Dom sover i husvagnen med sin lilla valp Beyla men allt annat delar vi på här i huset. Och när sonen är hemma så är det fullt runt bordet igen. På fredag kommer allt material till husbygget och jag hoppas verkligen att det löper på så att dom kan komma in i sitt hus till sensommaren. Spännande är det.

Dopfikat löpte på bra i söndags och strålande väder hade vi. Bättre kunde det inte vara. I morsdagspresent fick  jag en hängmatta sen hur jag ska klara av att komma i och ur den får visa sig. Nu finns det i alla fall en på gården och den kommer att användas flitigt av alla som är här. Svensk sommar är ljuvlig, även de regniga dagarna.

Blogginläggen

har ändrat form en kort tid och det är intressant och kul. Jag har en kul historia att berätta.

Jag blev erbjuden av min svåger att komma till sjukhuset och köpa möbler som var till försäljning men det gällde bara anställda men med överläkaren som sällskap var det inga problem Grejen var det att när jag köpt 8 klädda stolar och ett litet fyrkantigt bord så hämtade jag bilen för att parkera närmare entrén och i bilen hade jag med mig en systerdotterdotter som är 6 år.

- Det är handikapp här…du är väl inte handikappad, säger ett par stora blåa frågande ögon.

- Joo, säger jag, lite handikappad är jag allt!

- Nähä, du har ju armar…….:-D Det är härligt med barn!

Tillbaka på skatten har jag fått också. 32.000:- pix för att vara exat. Det sitter inte illa för en fattig Det innebär att jag har pengar att betala räkningen på 25.00:- för, till lantmäteriet för avstyckningen av hagmarken. De resterande pengarna tänker jag betala av mitt företagslån som jag tog när jag köpte maskinerna till skinnberedningen. Yiiihaaa !

Och det här med GI…jag ska hoppa på och ge den en chans i två veckor och se vad det blir. Men hör o häpna…..guben hänger på !!!!  Han som tillhör eliten av livsnjutare i alla former. Han är oxe Jag böjer mitt huvud och ler. Det ska väl till en sån som jag,  för att få honom på andra tankar.

Nästa förändring är mitt tänk….jag skippar sommarcafét och tar bara bokningar. Det tar för mycket tid och energi för så lite gäster att ha öppet fyra dagar i veckan och obefintligt med besök. Jag lägger krutet på skinnberedningen istället. Där rör det på sig med beställningar. Både att tvätta och fixa gamla fårskinn till att bereda viltskinn. Jag har ju dessutom ett 15-tal fårskinn själv som ska beredas till försäljning och jag vet att dom går åt som smör direkt på medeltidsmarknader odyl. Det ser ut som att det är där jag ska lägga min tid. Dessutom gillar jag att fara runt och prata med folk och klä ut mig

Dotter2 ringde precis, hon har varit på mammografi för en ganska stor knöl i bröstet och det har gjort mig nästan sjuk av oro, men det var glädjande och lugnande besked. Det är en hormonknöl som hon förmodligen får leva med men blir den till mera besvär så kan man ta bort den. Och hon bör inte använda bågbh, det irriterar knölen.  Tack, Tack, säger jag till dom som står oss bi, både levande och döda.

Nu ramlar döttrarna in genom dörren…….