Vilken dag!

Vilken resa Vilken go gubbe! Han visste vad han pratade om. 48 år som skinnberedare….. den slår man inte på fingrarna. Han hade allt att berätta och visa. Och vi hade frågor naturligtvis och ibland blev han tvungen att skratta åt oss. Alla typer av skinn hade han där. Det kom skinn från hela världen så han är känd överallt för sina kunskaper, och den lille mannen har vi fått träffa. Vilken ynnest, jag bugar ödmjukt. I april ska han ha auktion på alla verktyg och maskiner i sin lilla verkstad och jag o Eva har tingat några grejer som vi skulle behöva för att klara en vettig garvning.

Han gav oss verkligen all tid vi ville ha, lugnt och metodiskt. Som tack bjöd vi honom på lunch och han blev så glad och då ville han absolut att vi skulle se pälsmuseet och det var också en upplevelse. Jag har fått se så mycket skinn idag så jag är lyrisk. Det här kan jag leva länge på. Och jag har fått många goda råd och tips och en hel kasse full med tvättbjörnssvansar och vildhundsvansar (det står stilla, jag kommer inte ihåg vad dom heter ;/ ) Dom kommer att dekorera fästingen väldigt bra.

Vi åkte kl 5 i morse och kom hem här 17.30 och tillryggalade 66 mil sammanlagt. Det är inte illa. Nu är jag trött och slut och får läsa runt i morgon. God Natt vänner, vi hörs

Det blev kakeldekor

till köket. Fördelen med det är ju att det är bara att byta när man ledsnar. Och jag tycker ju om att byta, lite då och då. Jag har ledsnat på att måla själv pga att jag är ganska usel på att måla. Värdelös faktisk. Så nu blev det somrigt och vackert och så kan jag byta till hösten. Jag sparar faktiskt dekoren så kan jag ta fram dom nästa vår igen…..Junior sa det: Men!..du brukar ju måla själv..? Men, det skadar inte att förnya sig

Nästa lördag fyller äldsta dottern 22…och syrran åker till Thailand ! Hmm, tiden rinner iväg. Och vi ska fira 30 år sedan vi slutade nian den 15 mars…Det är ju ännu värre. 30 år sedan!!! Jag begriper inte var tiden tar vägen. Det är lugnt här ikväll, maken meckar. Han servar farsans bil och blir nog lite sen men, men…. samtidigt så tvättar han stora rumsmattan.

Solen bländar mig

när jag sitter vid köksbordet och jag ser fåren gå där ute och vänta på mig. Dom är högdräktiga nu och är konstant hungriga. Sonen är iväg igen på bilskolan. Han åkte redan halv sjuk med maken så jag förväntar mig att han ringer snart och vill ha hämtning vid macken. Det är en liten blåsig men fin morgon…..Det är nog dags att klä på sig och gå ut…..

Låt livet le mot er idag!

Regnet slår mot taket

och husdjuren ligger och sover. Själv sitter jag i morgonrocken och gäspar. Jag har sovit gott i natt men man blir kanske slö av vädret. Det blir i alla fall en tur till stan. Jag ska hälsa på föräldrarna ett par timmar, det var ju några dagar sedan jag var där.

Nu är det snart dags igen för en resa. På fredag åker vi, jag och kaninEva, ner till Tranås för att göra ett studiebesök hos en äldre herre som hållit på med skinnberedning i över 50 år. Han har säkert mycket bra att lära oss. Vi ska åka tidigt på morgonen och är förhoppningsvis hemma sent på kvällen. Den här resan ser jag fram emot. Men jag såg precis på vädret att det blir grått där nere men det kan man väl ta om allt annat blir bra.

Det blev en massa prat

om godis och marknader och husrenoveringar. SkottAnn hade mycket att prata om Och i och med att jag har börjat bereda kaninskinn tillsammans med kaninEva så hoppas vi har fått ihop tillräckligt med grejer till hantverksmässor längre fram. Efter fikat och pratet där så for jag direkt till Eva och fick arbete i händerna

Hon syr gosedjur och annat mysigt och jag bereder, ritar och skär ut mönster. Men självklart alla arbetsmoment hjälps vi åt med men symaskinen står hos henne så det blir hon som syr. Timmarna rinner snabbt iväg när man är där så jag missade middagsbestyret hemma. Jag kom hem fem minuter efter maken men det var ingen större fara. Det fanns köttfärslimpa kvar sedan igår.  Det kommer att försvinna mycket värdefull tid från mitten av mars till mitten på april. Den 15:e mars ska dotter 2 flytta och jag har lovat hjälpa dom att tapetsera ett par rum och sista helgen i mars flyttar sonen och då blir det bestyr där…..sen åker vi till Thailand för två veckor.

Jag kommer alltså inte att hinna med så mycket skinnjobb så det är bäst att passa på medans det är lugnt. När vi kommer hem så är det ju full vår och tusen fler saker att göra…..fästingen ska städas och fixas inför säsongen,  och så vill jag hinna fixa iordning det gamla hönshuset till hobbylokal som jag kommer att kalla Ateljén för väggen mellan hönshuset och snickarboden ska bort så det blir ett stort rum, avsett för div arbete. Och så vill jag hinna med att isolera höskullen så övernattning blir möjlig……Det känns nästan som att den här våren-sommaren-hösten inte kommer att räcka till …..

Det är grått idag

men 3+ så det är nog skönt ute. Jag ska strax gå ut till fåren och sen bege mig till skotann och ta en morgonkaffe. Hon hade mycket att berätta, förstod jag så det är lika bra att träffas nån timme och prata av oss.

Ni vet ju att junior va hos sin mamma igen i helgen. Och det blev samma visa denna gång. Han kommer hem och är sjuk. Så pass diffust sjuk att han inte riktigt klarar av skolan…….Sjuk av ren trötthet, för lite sömn under helgen.

Men hon hade inte honom en dag under sportlovet, fast hon är arbetslös?? Maken va ledig i fredags, det var hans lediga fredg oavsett…..Jag känner hur trött jag är på hela situationen. Vet faktiskt inte om jag grejar det här. Jag har faktiskt lust att hoppa av tåget. Det finns ingen lust att vara med o leka mamma längre. Hela situationen är helt snedvriden i mina ögon….Och det värsta är. Sätter jag ner klackarna och bromsar mitt deltagande i denna pojk så är det bara han som blir lidande…..Väljer jag att kliva ur detta äktenskap så är det lik förbannat pojken som får ta största smällen. Så länge jag finns med så får han i alla fall vettig och mat och ordning med tider. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men jag erkänner detta. Hade jag haft en aning om det här så hade jag aldrig klivit in i det här förhållandet. För jävligt men sant.

Det hade underlättat betydligt om pojken hade varit en gladare och socialare pojke som någon gång, bara en enda gång, under de här åtta åren, hade gett mig ett leende eller visat någon som helst glädje över att jag har kommit in i hans liv. Men det har jag aldrig fått, inte mina barn heller. Nu är ju mina barn utflugna så dom blir tack o lov inte utsatta för detta stenansikte. Men jag blir det dagligen. Jag är less på alltihop.

Vilken härlig morgon!

Fåren låg o idisslade och hade det så skönt i morgonsolen. Dom trodde väl knappt sina ögon när jag var ute hos dom strax före åtta i morse. Halv sju i morse så åkte sonen med maken in till stan. Han hade en körlektion redan kl 7 så han kom alltså hem kvart över åtta eller rättare sagt, jag hämtade honom vid macken 8.15.

En maskin tvätt hänger redan ute och nästa är på gång. Härliga tider! Men så mycket mer än så tänker jag inte göra. Kroppen gnäller idag med så jag får väl sitta ute i solen och njuta då. En promenad till brevlådan tänker jag i alla fall genomföra. Till middag idag ska jag prova något nytt….Jag har tänkt göra en köttfärsrulle, fylld med mixad broccoli, Philadelfiaost och lite vitlökscreme fraish. Hoppas det bli gott.

Min älskade dotter

kom hem idag och hon pysslade och donade med mig. Det blev en dvd-film och en påse godis och här satt vi och bara myste. Ond Aning, heter filmen och den gav oss huvudbry och självklart fick man förklaringen på slutet. Efter en citodon och ryggläge under filten idag så känns det lite bättre nu. Det är i alla fall uthärdligt. Det är tur att det snart är natt så kroppen får ytterligare några timmar i lugn o ro.

Varma mackor får det bli till mat här ikväll. Vilket sug man kan få efter det lilla annorlunda ibland

Söndag för hela slanten…..

och jag tänker inte göra mera än vad som absolut krävs. Min kropp har sagt ifrån. Fredagen var en riktig höjdare. Det var precis så som jag hade förväntat mig. Nä, bättre faktiskt. Att träffa märtagreta och ninibeth var en riktig lyckoträff. Och lilla tittila är en liten prinsessa. Med tanke på deras resande och farande så va hon förvånansvärt pigg.

Jag har fått lära mig en ny sak. I storstan och kanske i flera städer så finns det rastplatser för barn. Man kan valla dom där…..om dom skulle råka ha spring i benen…..Och tittila hade förmånen att få utnyttja en sådan plats och det gjorde hon väldigt grundligt. Vi hade fullt sjå att hänga med och kolla på alla saker. Böcker i massor fanns det, så jag blev nöjd klätterborgar, torn, rutschkanor, rithörna ja, ni vet sånt som barn har behov av. Hon fick alltså vara barn för en stund. För det är ju faktiskt ganska träligt att sitta o lyssna på stora som bara pratar.

Men vi hann med att äta på en chinarestaurang och fika på ett annat ställe och timmarna rann snabbt iväg. För snabbt faktiskt. Antingen var jag seg i huvudet eller så gick timmarna ovanligt snabbt. Men jag var nog lite seg också för hemma i mitt lilla torp mot kvällningen, så startade syndafloden. Men jag la mig inte i soffan och åt praliner, för jag hade inga och jag drack ingen whisky, kände inte för det…..Men däremot så bestämde jag mig för att genomföra en gotlandsresa innan jag drar till thailand. Tiden är knapp så här på vårkanten.

Igår slet vi hund i trädgården och fick undan det sista riset och så slog vi på brasan hos grannen. Det brann så fint och eld är fascinerande att titta på. Och vi fick inte riktigt nog med eld så vi satte oss i deras gamla smedja och tände en brasa även där och grilla korv. Helmysigt. Klockan 22.30 var vi hemma igen. Trött o slut och ont i kroppen hade jag. Efter promenerande i storstan och rissläpande så sa min rygg och mina ben ifrån. Idag blir alltså en vilodag.

Kram till er, märtagreta o ninibeh för en väldigt lyckosam fredag.

Jo, jag håller med

det är för bedrövligt när ungarna inte kan sy, men det var så, under ett par år. Barnen skulle utöva det dom behärskade bäst och hade intresse av. Alltså rent praktiskt och det har visat sig att mina döttrar kan inte sy……:-(  Vilken unge tycker det är kul och intressant att sy, när man är 8-10 år?? Inte många, väldigt få faktiskt. Mina tjejer hade inte det intresset. Det var djur som gällde och vaddå? mamma, du syr ju!  Däremor är ena tjejen väldigt duktig med trä….där sitter inte tummen……

Jag har bytt gardiner här idag och jäklar va bra det blev, fast jag var så misstänksam. Det blev skitsnyggt med svartvita gardiner i stora rummet, fast detta är ett gammal torp. Men jag har svarta gardinstäner och en tavla mellan fönstren med svart ram. Så den väggen har blivit skitläcker Nu vill jag kasta ut resterande möblemang och köpa nytt men det tycker inte plånboken   Vi åker ju till Thailand om några veckor så……det får vänta.

På fredag åker jag till storstan för att träffa en gemensam bekant och det ska bli spännande Vi får några timmar tillsammans och hinner ”känna av” varandra. Vi blir tydligen tre som ska träffas och ännu roligare blir det ju. Bloggandet har gett såna enorma resurser och äventyr, om man känner för det. Det finns här, om man är nyfiken. Men man har också förmånen att ligga lågt, som är den egentliga meningen. Men på fredag, visas alltså ett par ansikten och det ser jag fram emot. Känslan kan inte ha fel.

Ni märker säkert att jag inte går runt bland er. Och det är inte av snålhet, eller själviskhet. Jag är bara….. jag vet inte? trött på något sätt. Lite grinig hemma faktiskt. Otålig, trött, gråtfärdig….rastlös….Äh, jag kommer snart igen. Är väl som katterna, det är snart mars ;/     Jag tänker på er mycket ändå, kram på er