Jag fick en hel del gjort. Skurat badrummet, tvättat 3 maskiner, höat fåren, varit hantlangare, varit smakråd, handlat mat, plockat upp junior, fixat ”godmiddag” till 6 personer, haft två telefonsamtal med bekymrad dotter, haft besök av bekymrad dotter, chattat med dotter, torkat 2 hundar ett antal gånger.
Dotter 1, Emma, som också väntar barn, är på intensivkurs och längtar hem till nybygget och sambon så det skvalar om det. Kursen går bra men hon är ensam på ”lägret” så hon har tråkigt. Men hon får destu mera gjort. Är duktig med teorin och satsar hårt för att fixa körkortet innan bebben kommer i januari.
Dotter 2 Elin till namnet, ligger i skilsmässa från sambon och har stora samvetskval och ångest om det är rätt eller fel.
Lars, svågern, som sliter som en varg med nybygget vill kakla klart kök och badrum så dom kan dra in vattnet innan dotter1 kommer hem på fredag och det är där jag har varit smakråd och hantlangare.
Sonen Robin som har flyttat hem för andra gången och dessutom jobbar hemifrån har en kompis här, Patrik, som är helt underbar, trevlig kille. Men dom äter för 5 tillsammans.
Hundarna…..det blev en valp kvar på gården eftersom Emma o sambo tog en, lever livets glada dagar i lervällingen på gården efter byggnationer o blöta. Självklart tar jag in båda när husse bygger i vild förtvivlan och det sätter sina spår, även om jag torkar av dom.
Syrran var här idag också….det hade gått jättebra med mamma. Hon har fått medicin både mot sitt onda knä och…sömntabletter. Vi fick höra att mamma, efter lunch, blir elak och jobbig, både mot personal och medpatienter. Och förmodligen beror hennes aggressivitet av för lite sömn så därför…. sömntablett på kvällen. Får se om det gör någon nytta. Personalen fick också vetskap om att vi sökt om fast boende till mamma och det tyckte dom var bra. Som dom hade sagt: Hon är ganska krävande, både mot personalen och medpatienter och tar för sig. Det är ett under att maken orkar i två veckor ensam. Vi förstår att han inte orkar längre. Det är klokt med heltidsboende åt eran mamma…….
Där står vi nu. Ingen orkar med mamma. Hon är krävande, elak och tar stor plats. Dessutom sjuklig. Har kol och avklarad cancer ( en lunga i princip) och Alhzeimer. Men farsgubben får faktiskt avlastning hemma. Jag är där ett par dagar varje vecka och syrran tar alla sjukbesök. Men jag erkänner. Fy faan, vad det känns hårt. Det är tufft. Men vi, 5 syskon, har bestämt. Den här julen tillbringar vi tillsammans med mamma o ”pappa”.
Vi ska vara hos syrra, hon har bäst plats. Det blir vi fem med sambo och dom barnbarn som ev. sitter ensam eller bara vill vara med. Det blir nog våran sista jul med mamma. För mamma spelar det ingen roll, hon har tappat begreppet om nutid, dåtid och barndomshem och familjehem. Vi samlas och gör det bästa möjliga av det hela. Och, jag är ganska övertygad. Där, just då, när vi alla är samlade är mamma glad. För det är något denna sjukdom har lärt mig. Saker, platser eller gåvor har inte någon som helst betydelse. Det enda som glädjer henne är när vi barn eller barnbarn är nära, runt omkring. Allt annat är oväsäntligt.
Men hon börjar tappa namn, ansikten…..Vi vet att det inte är mycket kvar, därför, just denna jul, är det så viktigt. Vi ska samlas och göra det bästa möjliga!
Vilken känsla. Jo, jag fick en uppgift att juldekorera slottet också. Det har aldrig blivit gjort förut !!!
