Den äldre generationen

och då menar jag dom runt 80 år går bort i rasande fart nu. I går gick min f d svärfar, barnens farfar bort. Han fick somna in hemma i sin säng med familjen runt sig. Han dog i sömnen. Det måste vara en enorm trygghet att dö på det viset.

Inatt fick jag sova utan hostattacker och det känns så mycket bättre idag, även om hesheten sitter kvar.  Jag tog i ofs en whisky i går kväll… det kanske gjorde nytta. Det lugna ner myrstacken i halsen i alla fall.

Idag regnar det och det gör inte mig någonting. Med rent samvete kan jag stanna inne och hämta krafter.

Det känns inge bra!

att gnälla när det är så vackert runt omkring och trädgården är nyklippt och gårdsplanen nygrusad men det gör jag ändå. Förkylningen gör att mina krafter är som bortblåsta. Det sitter i bröstet. Varför åka på baciller nu när jag klarat mig riktigt bra i vintras? Det är alltså bara att ta det lite lugnt i några dagar och hämta krafter för på söndag ska vi ha dopfika här med 46 gäster men nu fixar dom mat o fika själva så jag behöver bara stå för service under dagen och ta hand om disken efteråt. Fästingen är alltså abonnerad Ett perfekt sätt att slippa det mesta av jobbet faktiskt men ändå få in för lokalhyran.

Sista valpen Balder for iväg igår kväll och det kändes faktiskt. Han är den som blev kvar längst och som jag har hunnit fästa mig vid. En väldigt go valp. Det blir en fin hund om han behandlas rätt och får rätt uppfostran och jag tror han kommer till ett bra hem så det är nog ingen fara. Två av de andra valparna ser jag lite då och då pga att de bor här i närheten och det är så roligt.

Nu är lugnet återställt på gården, två katter och Rosa och det räcker långt. Huset börjar anta normalt utseende igen. Ingen pinkpöl i morse, inga skor spridda över hela nederbotten, inget pip i natt och katternas matskålar har fått tillbaka sin hörna

Idag är det onsdag! Dagarna går så fort….

Det är mycket nu!

Dagarna rinner iväg så jag hinner varken tänka eller blogga. Fyra av fem valpar har blivit sålda. Lille Balder är kvar pga att besiktningen inte var okej. Hans vänstra knä har ev. en skada så han har gått på Metacam i 10 dagar och det har resulterat i viktökning och mycket lek. Nu ska han få leva utan antiinflammatoriskt i några dagar sedan ska veterinären känna på honom igen och framför allt så ser vi om han börjar halta eller bli stel igen.

Husgrunden har blivit gjuten idag och parkeringen på gårdsplanen  med bättre parkering är klar och allt blev jättebra. Så sakteliga börjar gården förändra utseende till det bättre. Och det måste jag säga, utan grävmaskin hade vi aldrig kommit på idén. Tur att vi har bra grannar där vi hjälps åt med det vi kan.

Fästingen har öppnat för säsongen men tyvärr med dåligt väder på premiären men det är bara att köra på. I år har jag öppet 4 dagar i veckan så det ska bli intressant att se hur det kommer att bli. Hoppas bara att jag inte bryter något den här säsongen. Det skulle vara kul att få köra en hel säsong och kunna läsa av vad det har gett. Om det är värt det eller inte.

Om två veckor ska vi ha våran obligatoriska grillfest/westernfest för grannar och vänner och mail och lappar har blivit skickade. Håll tummarna för fint väder.

Mamma har kommit hem efter tre veckor på boende och hon ser inte ut att ha tagit skada, snarare tvärtom. Hon gladare och piggare, virrigare också för den delen. Men hon är bara positiv. Det känns så skönt. V 23 är det dags igen för henne men då blir det bara för en vecka.

Jag är ganska trött och slut men ändå tillfreds. Det händer mycket, mycket jobb och planering men det är väldigt roligt. Det ska röra på sig så man inte dammar igen

Gosedjuren har blivit monster !

Dessa små vildar är inte lätt att hålla still och det syns ju på den suddiga bilden Jag gjorde allt för att fånga deras uppmärksamhet och dottern höll på att skratta ihjäl sig.

Hundkojan fungerar riktigt bra, synd bara att det har regnat i två dagar :/ Dom är ju fortfarande små och har lätt för att bli frusna så ett par timmar ute och sen in i köket och härja. De timmar dom sover är ljuvligt lugna

Vilken skön luft!

Regnet gör underverk och det är så välbehövligt. Men småttingarna tyckte inte desamma. Dom tvärstannade i dörröppningen, tittade misstroget ut en stund, backade sakta in och föredrog att pinka på köksgolvet.

Saken hör till den att vi igår släpade fram det gamla ankhuset som har sett ut som, jag vet inte vad, men jag hittade både röd- och svartfärg så ankhuset blev ett miniatyrhus som är tänkt till valparna. Runt huset har jag satt grindar som en rasthage. Det blev så bra.

Anledningen till att ankhuset blev uppfräschat var att två av mina små telningar gick på upptäcksfärd i lördagsförmiddag varför vi drog igång skallgång med grannar och släktingar, polisanmälan dessutom. Dessa två hade klarat av konststyckat att gå in en bra bit i skogen, korsa en stor åker, ta sig över landsvägen och gömt sig under ett uthus hos ett par grannar. Vid 1-tiden på dagen kom dom till rätta och det var min planerade fårklippardag.

Det blev kaos istället och i mitt glädjerus började jag röja ur fästingen så nu är det bara städningen kvar. På lördag fyller maken min år så det är tänkt att ha en trevlig lördagseftermiddag med vänner och grillning. Jag får klippa får i veckan istället. Det är bara tre kvar och är jag duktig är det gjort på två dagar.

Husgrunden börjar ta form med frigolit och avloppsrör….Det är spännande

Idag flyttas mamma till nytt boende.

Nu är det tungt!

Det är lite rörigt runt omkring mig nu med mamma och allt så därför ligger jag lågt med bloggandet ett tag.

Lev väl och njut av livet, man vet aldrig hur länge det varar.

Kram

Alltid är det något!

Fick precis höra att mamma ska flyttas till ett annat boende. Hon är för ”arbetsvillig” och det förstår jag. Det är hon. Hon har ju själv jobbat på sjukhus i 35 år så hon ser en avdelning så fort det finns vissa likheter så hon är med o lägger patienter och plockar och springer. Hon är för mycket alltså! Och jag kan riktigt höra hur det låter på dagarna. – Åh, tror du inte att jag vet? Jag har jobbat här så länge så jag vet precis, kom inte o tillrättavisa mig…..” Suck…..varför kan hon inte tillhöra gruppen, lugn och glad?

Hon kräver så enormt av sin omgivning och det är sååå uttröttande. Mötet igårkväll var i alla fall både rolig och givande. Det är bra att sitta flera stycken och berätta om hur man har det, känner osv. Vi ska ha 5 träffar till och jag ska försöka gå på alla.

Morgonsysslorna

är gjorda med den bedriften att jag hade telefonen i ena handen och plockade med den andra. Hallmattan har fått en förmåga att se fläckig ut nu för tiden. Den tvättas kontinuerligt och håller sig fräsch tills morgonen därpå. Jag ska ta en dusch och bege mig till stan för att bli av med pantsäcken, kasta glasburkar o dyl, på återvinningsstationen, rensa allmänt igen alltså.

Ikväll är det dags för anhörigmöte och hoppas att det ska ge något. Vi har fått det förslaget att inte hälsa på mamma än, hon är lite orolig. Men å andra sidan är det inget nytt för oss det är mamma i ett nötskal. Hon vill ha koll på guben och barnen och drar sig inte för att visa eller tala om vilka hon tolererar eller inte på hemmet. Hon är en mycket bestämd dam!

Idag var det lite svalare men det gör ingenting, jag får mera gjort inomhus och man behöver nån dag emellanåt bara med att pusta och varva ner.

Dagarna springer iväg

och tiden vid datan blir minimal. Det har i alla fall gått förvånansvärt bra med mamma, hon klarar det bra och hur länge hon blir där nu får visa sig. Hon har platsen i tre veckor i alla fall. Sen är det uppehåll till v 24. Det är bara att ta en dag i taget.

Lamningen är över och några får har jag hunnit klippa. Husgrunden är grusad o klar och fårhuset är utmockat. Vi har en ständig ström av vänner och släktingar som vill titta på valparna och lammen så helgerna är kaotiska. När måndagen kommer pustar jag ut. Jag ska ta lite bilder på de små….

Det gick bra

på banken igår och det var ju både skönt och roligt. Det är alltså bara att sätta fart. Hem med material och jobba så huset blir färdigt förhoppningsvis på sensommaren.

Idag är dagen D med mamma. Jag och syrran ska köra henne till hemmet på ”husmorssemester” Inte känns det bra inte. Jag våndas om jag ska vara ärlig. Farsgubben får stanna hemma. Vi tror det blir bäst så. Jag hoppas verkligen att hon ”boar” in sig och kan stanna ett tag så alla runt omkring kan koppla av lite och hämta andan.

Ikväll ska vi gratta en kompis som fyller år. Det känns motbjudande just nu och jag är rädd för att jag inte kommer att må bättre på eftermiddagen. Men, men…. jag kanske är pessimistisk. Det kanske går bättre än väntat!